Författare: lina

Lärarnas lönesituation har länge varit ett diskussionsämne i både media och politik. Lärare i Sverige har bland de längsta arbetstiderna i världen jämfört med lärare i andra länder, samtidigt som Sverige ligger nära botten jämfört med andra länder när det gäller lärarnas löneutveckling över tid. Under de tio första åren sedan millennieskiftet har lönen för lärare i OECD-länderna i snitt ökat med 22 procent. I Sverige är motsvarande ökning bara 8 procent. Flera studenter som utbildar sig till lärare idag är oroliga över att den låga lönen är ett uttryck för att läraryrkets status har sjunkit i samhället generellt, och att det inte respekteras längre. De noterar att lönen är mycket låg med tanke på den långa utbildning lärare har genomgått och det ansvar de har. En kvinnlig lärare tjänade år 2014 i genomsnitt 29 300 kronor i månaden, och en manlig 28 800 kronor i månaden. Vad som är hönan och ägget i det fallet är dock svårt att avgöra – har statusen sjunkit på grund av låga löner eller är lönerna låga på grund av sjunkande status?

I slutänden verkar det dock som att läraryrkets lön kommer att reglera sig själv, tack vare en normal ekonomisk princip som kallas tillgång och efterfrågan. De dåliga villkoren för lärare i Sverige har nämligen gjort att allt färre söker sig till läraryrket, och att allt färre väljer att utbilda sig till lärare. Detta har i sin tur lett till att det råder brist på kompetenta lärare på arbetsmarknaden, vilket har gjort att arbetsgivarna har tvingats höja lönerna för att attrahera de lärare som finns tillgängliga. Under 2013 och 2014 ökade lärarnas löner lika mycket som det tidigare tog sju år för dem att öka.

Om du liksom många lärare lever på en lön som inte är så hög som du kanske skulle önska, kan du se till att få mer över i plånboken varje månad genom att spara in pengar på andra sätt, till exempel genom att handla kläder, böcker, leksaker till barnen och annat begagnat. På Allaannonser.nu kan du enkelt leta efter det du behöver på de flesta annonssidorna online med en enda sökning, vilket gör att du både sparar tid och pengar.

För servitriser och servitörer på restauranger över hela världen är dricks en möjlighet till extra inkomst. I vissa länder är dock dricks mera nödvändigt än i andra. Ett tydligt exempel är USA, där dricksen inte anses vara en extra bonus ovanpå en redan bra lön, utan räknas som en del av deras lön som betalas direkt av kunderna istället för av arbetsgivaren. Dricks är med andra ord helt nödvändigt för att serveringspersonal i USA ska kunna leva på sitt jobb, och där anses 25 procent vara en rimlig procentsats att dricksa. I andra länder, till exempel Japan och Kina, är det precis tvärtom – där anses det oartigt att lämna dricks. Och i Frankrike är dricksen oftast redan inräknad i notan.

Att så olika kutymer gäller kring dricks runt om i världen kan göra att man känner sig osäker även på hemmaplan. Detta gäller kanske särskilt om man äter middag ute med ett sällskap, där alla har sin egen uppfattning om vad som är lagom. En vanlig konsensus är att runt 10 procent dricks är normalt i Sverige. I de nordiska länderna säger dock egentligen traditionen att man kan lämna dricks om man är nöjd med servicen och med maten, men att det inte är ohyfsat om man inte dricksar. Trots det är det något som uppskattas av de som jobbar i branschen, till exempel Eva Gustafsson som jobbar på restaurangen Moccasin i Malmö. Hon menar att lönerna i branschen är låga, och att dricksen därför har jättestor betydelse.

Oavsett om du brukar lämna dricks eller inte när du är nöjd ska du tänka på att inte lämna någon dricks alls när du är missnöjd. Att lämna bara lite dricks för att man är missnöjd skickar blandade signaler, och säger varken att du är nöjd eller missnöjd.

Ett sätt att slippa bry sig om dricks och hur mycket man ska lägga är att äta middag hemma istället. Om du vill ha tips på recept och inspiration för att hitta nya rätter du kan prova på hemma, för att få en mer restauranglik upplevelse, kan du gå in på Matklubben.nu.

Historiskt har städning varit en uppgift som utförts av de som står lägst i samhället – slavar och tjänare. I takt med att slaveriet avskaffats och klyftorna i samhället har minskat, är städning numera något som de flesta (i alla fall i sitt hem) utför själva, med större eller mindre entusiasm. Men på skolor, företag och andra allmänna platser sköts städning, reparationer och annat fortfarande av en yrkesgrupp som kallas lokalvårdare. Tyvärr dras denna yrkesgrupp fortfarande med det stigma som historien har medfört, och lönesituationen är utformad därefter. Medellönen för en lokalvårdare i Sverige idag är 18 500 kronor brutto, och när Skövde kommun gjorde en kartläggning över lönerna i kommunen, och jämförde 70 olika yrkesgrupper, hade lokalvårdare den lägsta medianlönen av samtliga yrken.

Det finns således av förklarliga skäl de som propagerar för att lokalvårdares löner måste förbättras. Detta inte minst eftersom det är ett yrke som är förknippat med stor risk för arbetsskador. När man tittar på sjukfrånvarostatistiken ligger lokalvårdare som yrkesgrupp högt istället för lågt, och belastningsskador är den allra vanligaste orsaken. Det är ett fysiskt arbete som sliter på kroppen, och skador i skuldror, nacke, ländrygg, hand, handled och underarm är de vanligaste. Förutom den fysiska aspekten kan psykosociala faktorer också bidra till muskelspänningar som leder till skador. Det handlar om faktorer som att många städar ensamma, att de har liten möjlighet att bestämma själva över sin situation och att de inte får stöd från överordnade som ökar stressen i vardagen. Dessa är med andra ord inte skador som uppstår plötsligt över en dag, utan som byggs upp under lång tid. I värsta fall blir skadorna kroniska, vilket gör att den drabbade aldrig kan återgå till sitt arbete. Lokalvårdare arbetar således under ofta krävande arbetsförhållanden, samtidigt som de har några av de lägsta lönerna av alla yrkesgrupper i hela Sverige.

Trots att arbetssituationen för lokalvårdare alltså ofta är långt ifrån ideal finns det fortfarande ett behov av lokalvård, och därför söker sig många till yrket. Om du vill vara säker på att du anlitar lokalvårdare som arbetar under bra villkor, kan du vända dig till Rubin, som är en fastighetsförvaltare i Stockholm.

Alla som är anställda vill väl känna att deras arbete uppskattas genom att med jämna mellanrum få en liten löneförhöjning. På de flesta arbetsplatser sker regelbundet ett lönesamtal där en eventuell löneförhöjning kan förhandlas. Det är ofta framförallt upp till arbetstagaren att motivera varför han eller hon ska få en löneförhöjning. I de situationerna finns det saker man kan göra och säga som hjälper en mot en högre lön, och saker som stjälper en helt.

De flesta chefer är överens om att det man framförallt bör göra på ett lönesamtal är att prata om vad man som anställd har presterat under året. För att motivera en löneförhöjning bör man då prata om vad man har gjort särskilt bra under året och hur man har hjälpt företaget – men även vad man skulle vilja utveckla och vad som skulle kunna förändras på arbetsplatsen. Det visar på engagemang och ärlighet. Det kan också leda till att man får nya uppdrag, som i sin tur innebär en högre lön.

Vad bör man då inte tala om på lönesamtalet? Ironiskt nog håller de flesta chefer med varandra om att man inte bör prata om rena pengasummor, om kronor och ören. Något annat som har motsatt effekt mot den önskade är om man försöker motivera en löneförhöjning genom att jämföra sin lön med sina arbetskamrater. Lönesättningen är på många arbetsplatser individuell, och sätts utifrån varje anställds prestation. Att då säga ”Men han tjänar ju mer än jag” framstår bara som avundsjuka och småaktighet.

Om du känner att du har fastnat på en arbetsplats, och inte kommer högre i lön, kan ett alternativ också vara att byta jobb. Kanske värderas din kompetens och erfarenhet högre på en annan arbetsplats? Om företaget du jobbar på inser att du kommer att försvinna från dem kan de i bästa fall erbjuda dig en högre lön mot att du stannar kvar.